Jag sitter här obefintlighetens rum och stirrar ut över de nattsvarta åkrarna. Det är inte utan att tankar börjar ta sin form i mitt sinne. Tankar ifrån förr men också tankar om framtiden, dessa minnen vi ännu inte upplevt. Jag vill tacka Olivia för ett fantastiskt trevligt telefonsamtal i fredags kväll och kanske, bara kanske väcktes där ett frö i min hjärta, kanske ett ljus tändes i mitt bröst. Vad jag kan minnas så talade vi om saker bortom vårt eget förstånd med ord så enorma att de knappt rymdes i våra munnar.
Som ni säkert alla märkte så var jag ej närvarande vid dagens lektioner men jag ser inte desto mindre fram emot en ny vecka, full av alla de möjliga överraskningar och äventyr. Kanske ordnar vi en folkmusiksfestival i tivoliparken i dessa höstliga vårtider. Kanske så gör vi inte det.
Hur som haver så vill jag önska er alla lycka till med era projektarbeten. Finn tröst i att er desperation inte på något sätt är unik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar